Artiklar
från DIS-Filbyters medlemmar
2012-02-08
|
Nedslag i min släkthistoria Del 2: Kyrkoherde hjälpte bomboffer – eller? Minnet är inte alltid tillförlitligt, speciellt
inte om det var länge sedan uppgifterna lagrades i hjärnan. Min mormor dog
för över 40 år sedan, då jag bara var ett barn, och de minnen jag har av
hennes berättelser om sin släkt är därför av naturliga skäl vaga. Ibland
undrar jag t.o.m. om det är minnen eller efterhandskonstruktioner. Ett sådant
är att hon skall ha sagt att en präst Fabricius skulle ha hjälp personer
under ett bombardemang av Köpenhamn. Är det sant och vilket bombardemang var
det i så fall? Första tanken går väl till flygbombardemang under andra
världskriget. Men Köpenhamn bombardes aldrig under det kriget. Bombardemanget som min mormor syftade på var
troligen engelsmännens bombardemang år 1807. Det var under Napoleonkrigen och
engelsmännen ville inte att den stora danska flottan skulle användas av
danskarna på Napoleons sida eller att Napoleon skulle lägga beslag på den.
Alltså seglade en engelsk flottstyrka ner genom Öresund och krävde att
danskarna skulle överlämna sin flotta till engelsmännen. Då danskarna inte
gick med på engelsmännens krav så landsteg engelsmännen på Själland norr om
Köpenhamn. Under striderna som utkämpades så tillfångatogs
bl.a. min mormors farfars farfars kusin och bland
de stupade fanns min mormors farfars farfars mors
tremänning. De engelska skeppen blockerade Köpenhamns hamn och marktrupperna
omringade Köpenhamn på landsidan. Artilleriet på land besköt under tre nätter
urskiljningslöst staden. När sedan Köpenhamn gav upp tog engelsmännen hela
den danska flottan med sig hem. Stadsdelen Christiania skall enligt vissa källor
ha legat utanför artilleriets räckvidd. Andra källor hävdar att tornet på
kyrkan Vor Frelser i
Christiania användes av englesmännen som siktmärke vid bombningen 1807, men
turligt nog så klarade tornet sig; endast figuren på toppen lär ha mist ett
ben. Som kuriosum kan nämnas att efter den danska förlusten av flottan
planterades en mängd ekar vars trä skulle användas till framtida
skeppsbyggande. De långsamt växande ekarna hann inte växa till sig innan
träskeppens tid var förbi och de fick stå kvar tills Vor
Frelsers kyrka behövde ett nytt golv vid den
senaste renoveringen 2006-2009. Från 1789-07-10 (fyra dagar före stormningen av
Bastiljen) och fram till sin död 1822-05-20 (ett år och 15 dagar efter
Napoleons död) var min mormors farmors farfar Otto Fabricius (se t.ex. Wikipedia) kyrkoherde
för Vor Frelsers socken i
Christiania. Ingenstans har jag hittat några uppgifter om att Otto Fabricius
skulle ha hjälpt de som drabbades av bombningen. Otto Fabricius bodde på Prinsessegade 52
i Christianshavn, alldeledes vid sidan om kyrkan Vor
Frelser, åren 1790-1807 och 1809-1822. I samma hus
bodde sedan (enligt en plakett på huset) under perioden 1824-1827 teologen
Grundtvig när han var kyrkoherde i Vor Frelser. Det fyra våningar höga huset är från ca 1750 och
finns alltså kvar i dag.
Otto Fabricius son, sockerraffinadören
Hans Ditlev Fabricius (1799-1879), flyttade 1840
från sockerraffinaderiet i Nyhavn till Larsbjørnsstræde
9 (ø är det danska tecknet för bokstaven ö och æ motsvarar ä). Som kuriosa
kan nämnas att jag har en annan anknytning till socker, nämligen den att min
farfar var trädgårdsmästare på Ystad sockerfabrik. Huset på Larsbjørnsstræde 9, som också finns kvar i dag, visar sig
ha en mycket spännande historia.
Huset ligger på en grund från 1377.
Tomten har ägts av bl.a. Vor Frue
kirke (Köpenhamns domkyrka), Æbelholt
Kloster, en bryggare, en mjölnare, en hattmakare, en öltappare, en
brännvinsbrännare, en garvare och en åkare (man får väl anta att de hade sina
resp. verksamheter i huset). Huset, ett smalt trevåningshus, byggdes efter
branden 1795 och blev 1797 ett gästgiveri med stall. 1803 blev det sedan en
stor fabrik med hundra arbetare med namnet Store Larsbjørnsstrædes Sukkerfabrik.
Här blev sockerrör från Västindien raffinerat till melis
(strösocker) eller brun farin. Under det engelska bombardemanget
1807 sökte skådespelaren Thomas Overskou med familj
skydd i huset. I sina memoarer berättar han hur huset undgick bombardemanget
och hur det efteråt fick hysa de i kvarteret som hade mist sina bostäder. Är
det detta med huset som undgick bombardemanget med en ägare som hjälpte de
som hade drabbats av bombningen och att det senare beboddes av en son till
prästen Fabricius som är upphovet till min mormors släktminne? Under sockerraffinaderiets tid, 1850,
fanns det 22 fast anställda i hushållet. Huset hade tre bostäder och en av
dessa hyrdes ut. Enligt en uppgift blev fabriken 1870 De danske Sukkerfabrikker A/S (enligt
en annan övertog De danske Sukkerfabrikker A/S 1909 aktierna i Sukkerraffinaderiet i Store Larsbjørnsstræde). Raffineriet
låg kvar här till 1914. Ovanför butiken, som är från 1896, stod med stora
bokstäver SUKKER RAFFINADERI. Under 1900-talet har huset hyst bl.a.
kontor, trådfabrik, kaffehandel och manufakturhandel. 1930 öppnade värdshuset
Kiki
(namnet kommer från en fransk operett som spelades på Scala på 1920-talet) i
huset. Värdshusets väggar hade målade parismotiv. Det fanns en liten scen där
musikerna spelade dansmusik. Efter en period med en musikautomat kom
musikerna i form av Papa Bue och hans Viking Jazzband tillbaka på
1970-talet. Namnet byttes då till Københavner
Skægget. 1977 övertogs stället av en japan som
här öppnade Köpenhamns första japanska restaurang. 2006 blev det sedan en
cocktailbar med spanska tapas. På 1970-talet bodde det här bl.a. en
prostituerad som kallades Hvirvelvinden. Numera
sedan 1986 finns i den tidigare verkstaden och lagerlokalen en bretonsk crêperie La Galette. 1976 köptes huset av en ungersk
webdesigner, musiker och författare Gabor Miklós
Fabricius, som nu, med sin danska hustru, bor i en av lägenheterna i huset.
Namnet Fabricius (en latinisering av smed) är inte helt ovanligt. I Danmark
finns fem släkter Fabricius och en släkt Fabritius (genealogiska tabeller för
dessa finns i F.B. Fabricius och L.P. Fabricius, Danske
slægter Fabricius, Köpenhamn, 1929-1940).
Namnet Fabricius förekom redan bland de gamla romarna och sedan 1500-talet
förekommer det i bl.a. Tyskland, Italien och Nederländerna. Ulf Ekblad |
2012-01-06
2012-01-06
|
Nedslag i min släkthistoria Del 1: Koleran dödar make och alla fem barnen
inom en vecka Detta är den första av planerad serie om diverse
utdrag om händelser och människor i min släkt. För att undvika juridiska och
etiska konflikter tänker jag försöka att hålla mig till 1800-talet. Det
kommer inte att bli artiklar som gör anspråk på att uppfylla vetenskapliga
krav på referenser och källkritik. Den som är intresserad av att se hur en
sådan artikel kan se ut hänvisar jag till min artikel ”Thomas Fincke – en förgrundsgestalt i vetenskapens Danmark under
renässansen” i den danska tidskriften Personalhistorisk
Tidsskrift, 2011:1, pp. 1-39, som ges ut av Samfundet for dansk genealog og personalhistorie
(www.genealogi.dk). Rubriken Koleran
dödar make och alla fem barnen på en vecka är vad modern dagspress skulle kunna
skriva efter att ha lyssnat på ljudbandet där min mormor berättar om sitt
liv. Mina efterforskningar har emellertid visat att detta är en liten
överdrift, om vilket jag här skall redogöra för. Makan till den döde maken är min
mormors mormor Stina Lisa Svan som var gift med Jan Erik Jansson. Några år
efter makens död gifte Stina Lisa om sig med Petter Skog. För att bekosta
Stina Lisas och Petters dotter Emmas utbildning och för att kunna köpa ett
piano åt henne så bakade, enligt min mormor, Stina Lisa bröd om nätterna som
hon sedan sålde i Uppsala. Kolera var förr i Sverige ett
ständigt återkommande gissel, oftast på hösten men dock inte varje år, och
Uppsala, och trakten däromkring, drabbades hårt under 1800-talet. För den som
vill läsa om koleran i Uppsala finns det en bok skriven av Berndt Tallerud: Kolera – en farsots grymma framfart i
Uppsala och på den uppländska landsbygden, Knights Förlag, 2006. Stina Lisa föddes 1829-05-08 i Sylta
i Åkerby en dryg mil nordväst om Uppsala. Hon var dotter till dragonen vid
Livregementets dragoner Erik Svan och Brita Stina Mård. Stina Lisa tycks ha
levt kvar i Sylta till 1846. Hennes bror, Karl Gustav (född 1832-06-15), dog i Sylta 1834-09-24 (alltså
drygt 2 år gammal); ingen dödsorsak finns angiven i kyrkboken, men det skulle
kunna vara kolera
eftersom tiden för dödsfallet infaller mitt i en koleraperiod. Brita Stina dog i Sylta 1857-09-24 av dysenteri
(i kyrkboken står “Rödsot ?”). Eftersom koleran var
vanlig i områdena runt Uppsala detta år och 24 september var mitt under
koleraperioden 1857 samt att det troligen på den tiden var svårt, även för
läkarna, att ställa rätt diagnos så är det inte omöjligt att det var kolera. Den senare slottsmagasinsdrängen Jan
Erik Jansson (född 1829-05-27) gifte sig med Stina Lisa 1852-06-09 i Bälinge,
ett par km nordost om Sylta. De flyttade därefter till Uppsala, där de bodde
i kvarteret Hjorten (granne till Linnéträdgården). Några tiotal meter från
deras bostad levde den som först diagnosticerades med kolera år 1857. Området
kom att bli ett av de värst drabbade områdena det året och det var där som Jan Erik dog 1857-08-31 av kolera. Sommaren 2011 var jag i Uppsala och
tittade på kvarteret Hjorten. Flera av de boende var ivriga att hjälpa till
när det hörde att det handlade om släktforskning. Den som var kunnigast i
kvarterets historia visade sig vara en holländare och han visade lite av sin
forskning om kvarterets historia, bl.a. om brandstationen som låg där för ca
100 år sedan. Jag har bara hittat tre barn (och
inte fem som min mormor säger) i Stina Lisas första äktenskap. Det första
barnet, Christina Charlotta (född troligen 1854-02-26) dog i Uppsala
1854-03-21, knappt en månad gammal. I kyrkboken står av svaghet. Även om
1854 var ett koleraår så dog hon inte under koleraperioden (som nästan alltid
inföll på hösten). Att barn dog som spädbarn var nu inget ovanligt på den
tiden. Detta gör det troligt att det inte var kolera. Det andra barnet, Johan Petter (född 1855-06-26), dog i
Uppsala troligen 1857, men jag har
inte hittat exakta uppgifter. Det är väl troligt att det kan ha varit av kolera. Det tredje barnet, Johanna Wilhelmina (född 1857-06-20),
dog, drygt två månader gammal, 1857-09-02
i Uppsala av kolera. Detta ger fem (en bror, första maken,
två barn och modern), varav fyra samma år och av dessa tre inom en månad och
av dessa i sin tur två inom en vecka, troliga dödsfall i kolera bland Stina
Lisas nära. Det var alltså inte fem barn och inte samma år och plats, men det
kan förklara berättelsen på ljudbandet. Stina Lisa gifte 1861-04-28 om sig i
Uppsala med soldaten Petter Skog, son till soldaten Per Kolm och Stina Matsdotter.
Stina Lisa kom att mista två söner till i det andra äktenskapet; de blev ett
år och en vecka resp. fem dagar gamla. Nära 90 år gammal dör Stina Lisa
1919-01-09, knappt två år innan hennes sista barn dör.
Bäverns gränd 11 under renoveringen 2011. [Foto: Ulf Ekblad] I Uppsala tittade jag också på huset
där Stina Lisa levde 1889 tillsammans med Petter Skog. Huset finns nämligen
kvar på Bäverns gränd 11 och är K-märkt. Just i somras var det renovering på
gång, så hela huset var övertäckt. På Google Maps
kan huset kan ses i skicket innan renoveringsarbetet påbörjades. Ulf Ekblad |
2009-04-28
En
psalmbok
Fröknarna
Hermann, Ester (1893-1986) och Elsa (1895-1969) levde i Linköpings centrum.
Under många år disponerade de också ett rum på övervåningen i Karlslund i Kaga. Huset ligger lite avskilt men naturskönt intill
Svartån. Det byggdes en gång av min mormorsfar Simon Karlsson och beboddes
senare av min mormors bror Kalle med familj. När
fröknarna Hermann gått bort lämnades deras kvarlåtenskap över till Kalles son
Erik. Här fanns då en gammal psalmbok som Erik lämnade över till mig för att
se om jag som släktforskare kunde spåra någon ättling till mannen som en gång
ägt boken. Psalmboken
är tryckt i Jönköping 1799 och mycket sliten. På första bladet finns texten: Denna . bok . til
. hörrer . mig . johanes jonson . och . jag . är . föd . 1802 .
uti Septem månad. Solagård . Den . 24 Desember 1813 . Johanes Jonsson |
|
|
Med
ledning av texten kunde jag spåra Solagården till Nye socken i Småland. I
boken finns också inskrivet ett antal namn som visade sig vara barn till Johannes
Jonsson och det stämde helt med anteckningarna i husförhörslängden Nye AI:8
sid 12 GID1118.10.23900 |
|
|
|
Sedan
sökte jag lite på egen hand och kontaktade några tänkbara släktingar men det
var villospår. Problemet var ju att Johannes Jonsson inte fanns med i Disbyt men så kom jag på att jag nog skulle söka på
barnen också och redan på Lovisa Chatarina blev det träff. Ett mejl till
Conny Graesén resulterade i en textfil och ett tips
att ta kontakt med hans åttamänning Monica
Zackrisson. Johannes Jonsson var hennes mormors mormors
far. Psalmboken
är nu postad till Monica som lovat ta hand om den. Rolf Eriksson |
2008-09-21
|
När vi
startade upp Att ge ut en
pappersskrift fyra gånger om året är en dyr historia och det tror jag inte vi
klarar med det ännu ringa medlemsantalet. Det fodras nog i storleksordningen
fyrdubbling om man ens ska tänka i dessa banor. Då kommer
frågan: Kommer en IT-tidning att nå ut till medlemmarna. Kommer ni att läsa
denna och kommer ni att vara aktiva. I andra regionföreningars nummer står
ofta trevliga artiklar om saker som hänt under släktforskningen. Det kan ju
vara en sak man hittat vid bodelning som givit en tråd att nysta i. Kanske en
utvandring som sedan resulterat i en nutida resa i samma spår, kontakter med
okända släktförhållanden med mera. Det måste finnas källor att ösa ur. BERÄTTA, GE
TIPS, ALLT ÄR VÄLKOMMET. Våra träffar,
torsdagar i Linköping och varannan onsdag i Norrköping var mycket välbesökta
under vårterminen. Vi har nu börjat igen men kanske kom vi igång lite för
tidigt då medlemstillströmningen varit något sämre, vi får se vart det
barkar. Som vanligt
har vi ett tema och sedan minglar vi över en kopp kaffe medan några sitter
vid en dator och försöker hitta eller tyda något tillsammans. Roligt har vi
och i regel löses en del problem. TITTA I
KALENDARIET PÅ Under sommaren
har vi ställt upp med stugvärdar i Forskarstugan. Detta har gjort att den
hållits öppen under personalens ordinarie arbetstid och mellan 12.00 och
16.00 i helgerna. Under en
uppföljning av denna verksamhet kom det fram en del synpunkter som vi tar
till oss och kommer att arbeta med under vintermånaderna för att underlätta
arbetet som stugvärd. Kom med i vårt
gäng, det är faktiskt mycket lärorikt och man får tips tillbaka för de man
ger. Kursverksamheten
kommer också igång och vi jobbar hårt med DISGEN men också med Min Släkt som
förevisas i Norrköping. Jag har gjort en liten statistik över programanvändningen
av inskickade filer till DISBYT. DISGEN används av 68%, Min Släkt av 16%,
Holger av 3% medan resten använder sig av 27 olika släktforskningsprogram. Beträffande
DISBYT så finns det fortfarande de som inte skickat in några bidrag.
Egentligen ganska obegripligt. Man får ju en helt ny värld att forska i. Det
finns egentligen inga ursäkter att inte skicka in. Det är så enkelt. Gör ett Disbytutdrag i DISGEN eller exportera en gedcom-fil från ett annat släktforskningsprogram. Krångla
inte till det. Ni behöver inte ta bort levande personer, det fixar DISBYT. Nu ska jag
spara ner detta och se om jag kan lägga ut det på hemsidan och sedan får vi
se om jag lyckas åstadkomma något mer i framtiden. Rolf |
_______________________________________________________________________________________________________________________
Uppdaterat
2012-02-20